Intresseföreningen för syntolkning i Sverige
De flesta syntolkar i Sverige som arbetar med liveevent har någon form av utbildning och arbetar därmed under devisen "Gör största möjliga nytta, till minsta möjliga skada"
Teater
Att syntolka på en teater, kräver en bra framförhållning. Biljetter måste kunna förbokas tidigt och med en längre liggtid. Detta för att få tag på bra platser och inte långt ifrån scenen. De flesta synskadade kommer tillsammans med seende familj och vänner. Därför vill man inte sitta ”uppe vid taket”. Det är också viktigt att de som har restseende får lov att sitta långt fram om de så önskar. Att vara ute långt innan gör också att möjligheten att bättre marknadsföra den kommande syntolkningen i olika kanaler, både för seende och synskadade.
Institutioner
I Sverige finns Riksteatern, Kungliga Dramatiska Teatern, Stadsteatrar och Länsteatrar. Det gemensamma med dessa är att samtliga erhåller verksamhetsbidrag främst via skattemedel.
Därigenom ges institutionerna möjligheten att kontinuerligt genomföra syntolkningar, men många alltför sällan och några inte alls. Riksteatern skiljer sig något då de egentligen inte har en scen utan låter landets teaterföringar vara med och bestämma vilka platser som skall besökas och med vad.
Privatteater och fria grupper
Dessa arrangörer ger många populära evenemang. Privatteatrarna, både på egna spelställen och på turné. De fria grupperna i mindre lokaler, till en lägre kostnad och med färre antal stolar.
Eftersom förutsättningarna för privatteater och fria grupper skiljer sig åt i jämförelse med institutionsteatrarna vad det gäller ekonomi och bidrag, är de tyvärr inte så ofta som det ges möjlighet till syntolkning på dessa i många fall populära arenor.
Biografer
Före år 2000 arrangerades nästan inga syntolkningar på bio. Främst beroende på att det nästan helt saknades finansiering för verksamheten. 2004 arrangerades ungefär 60 syntolkade filmvisningar runt om i landet. 2009 hade det stiget till närmare 90 filmer. Oftast är det SRF eller US som står bakom dessa visningar.
Syntolkade filmvisningar på bio arrangeras numera över hela landet. I första hand är det svenska filmer som syntolkas. Främsta anledningen är att det kan vara svårt för publiken att följa en utländsk dialog och samtidigt lyssna på en svensk berättarröst.
En syntolkad filmvisning sker alltid live och kan inte jämföras fullt ut med förinspelad berättarröst, som på tex syntolkade DVD-filmer.
Event och andra kulturevenemang
Jovisst kan ”Melodifestivalen”, utomhusteatern och ”Disney On Ice” syntolkas, precis som en konstvandring på ett museum. Vad som krävs, är även här, framförhållning. Syntolken måste kunna se evenemanget innan och träffa de som arbetar med och kring det.
Konstvandring eller liknande som kräver specialist kunskap överlåtes till just specialisterna, de som är experter inom sitt område. De leder och berättar medan syntolken via sin mikrofon berättar vad han eller hon tolkar det som det berättas om. Precis som på en teater eller bio .
Sportevenemang
Även här är det specialister som berättar vad som händer. Men skillnaden mot en vanlig syntolkning är att den som berättar inte vet vad som kommer hända. Laguppställning kan man läsa på liksom positionerna. Vad som händer i båset och runt om arenan kan man berätta. Men ett sportevenemang går inte att syntolka i ordet rätta benmärkelse utan ses istället som ett referat med inslag av syntolkning. Många radioreferat är fantastiska. Fördelen att få det syntolkat på plats är möjligheten att sitta med sin fans och familj och heja fram sin favoriter.
En specialist inom det området var Bengt Grive. Som konståkningskommentator gjorde han sig känd för att beskriva färgerna på konståkarnas dräkter som ingen annan. Uttryck som "mörkvitt" och "blåbärsrisgrönt" ledde till att Bengt 1996 fick ett specialinrättat språkpris av Svenska Akademien.
Ekonomi och tillgänglighet
Är det enbart pengar som styr över vad som skall syntolkas? Vad är det egentligen som kostar? En syntolkning av en föreställning innebär att syntolken har lagt mellan 4 - 10 timmar och ofta sällan mer för att förebereda arbetet. Därtill kommer resor till evenemanget, även de gånger som föreställningen skall läras in. Utrustningen som används skall rengöras och hållas i trim samt ibland transporteras. Det är någon som skall ansvara för detta. Därför är den största kostnaden ersättning för nedlagda arbetstimmar.
Svenska Filminstitutet finansieraar numera många syntolkade filmvisningar. Stödet för detta gäller arvoden för syntolkar, inköp av nödvändig utrustning, samt ibland även utbildning av nya syntolkar. Övriga arrangörer står många gånger själva för kostnader kring syntolkning.
Genom de statliga och/eller kommunala bidrag som kulturinstitutioner erhåller skall de också göra sina scener och föreställningar tillgängliga. Detta sker idag genom hörselslingor, ramper, handikappanpassade miljöer och även syntolkning. Därför bör man några gånger per säsong, stå för kostnader för en syntolkad föreställning.
Att ha en tolk ”stand by” är något flera önskar men det kostar som ovan presenterats.
De gånger det blir inställt, pga ointresse från brukargruppen, måste syntolken ändå ersättas.
Skillnad mellan tecken- och syntolkning
Teckentolkningen är ett personligt kommunikationsstöd som är en förutsättning för döva/dövblinda att ge och ta emot information i möten med den hörande omvärlden.Tolktjänst för döva tillhandahålls av landstingen med statliga bidrag och är kostnadsfri för användaren. Teckentolk som personligt stöd används sällan för sociala ändamål. Teckentolkningen sker ute på arbetsplatser, hos myndigheter och på fritiden. Den fungerar för att vardagslivet ska fungera för den enskilde.
I kulturella eller liknande sammanhang är det oftast arrangören som tillhandahåller teckentolkning.
Syntolkning är ännu inte där. Det ses som ett hjälpmedel för varseblivning och orientering mer än en förutsättning för kommunikation. Syntolkning kan förvisso också ha inslag av kommunikativ "brygga" för den synskadade där tolken t ex beskriver ansiktsuttryck eller händelser i den omgivande miljön som kan påverka kommunikationen. Syntolkning hanteras därför i stor utsträckning som en tillgänglighetsfråga där arrangören ansvarar för att utrustning tillhandahålls och att vissa föreställningar, evenemang eller matcher syntolkas.
Ingen syntolkning är den andra lik och det beror många gånger på vem
som syntolkar.
Se gärna länkarna till några av de reportage som finns på
länksidan.